15/04/2026
Idag är det Uniformens dag.
Jag har inte möjlighet att bära uniformen idag, men jag bär alltid med mig en liten påminnelse i fickan. Ett nyckelband som är med mig hela tiden.
När kriget i Ukraina drog igång så väcktes en tanke som fastnade hos mig.
Vad gör jag om något liknande händer här?
Jag gjorde aldrig värnplikten. Jag växte upp i slutet av 90-talet när man pratade om den eviga freden. Det fanns liksom ingen tydlig plats för mig i den delen av samhället.
Och hur mycket jag än jobbar med pensioner och sparande till vardags så är jag också realistisk. Det är nog inte det första som prioriteras i en kris.
Så jag valde att göra något åt det.
Idag är jag en del av Hemvärnet. Jag valde att utbilda mig till sjukvårdare. Att ta hand om människor istället för att skada dem. Det känns mer rätt för mig, och det ligger också i linje med det jag gör i mitt yrke som försäkringsförmedlare. Att finnas där när det verkligen behövs. En uniform jag bär med stolthet. En stolthet att få vara en del av samhället och en del av något större
Uniformen är inte på idag.
Men viljan att hjälpa till – den är det.