21/06/2016
I de vackra vita byarna är det som om tiden stått still. Här skiner solen 220 dagar om året....
Alentejo har mycket länge haft en betydande roll för världens viner eftersom en stor del av all kork kommer härifrån. Barken skördas vart nionde år under strikt reglerade former, vartenda träd är registrerat.Ofta löper vägen genom korkekskogar där de knotiga grenarna klöser mot skyn som i en saga, en stämning som förstärks om man möter en fåraherde med sin hjord.
Domingos Teodorio Baguillo med sin vallhund skulle kunna vara stigen rakt ur ett annat århundrade, men ser sig knappast själv som pittoresk. Den tillfällige besökaren förväxlar lätt det genuina med sådant som konserverats av fattigdom. Också ute i Alentejos vita byar är det som om tiden saktat in. Man kan tro att medelåldern är 70 år, de unga ger sig av till Lissabon eller turismens Algarve. Kvar blir de gamla i glesbygdens stora stillhet, där kullarna välver sig mjukt och olivträd och pinjer susar under den höga, blekblå himlen.
Vila Viçosa
Uppe på höjden ligger Vila Viçosa en av de så kallade marmorstäderna, med palats och apelsinträdskantat torg och slumrande minnen av dynastin Bragança som en gång styrde Portugal. Från brottet kommer lastbilar med väldiga marmorblock skurna ur berget som vore det smör. Här är vi inte långt från Guadianafloden och gränsen mot Spanien, norrut ligger Parque Natural da Serra de São Mamede, en av Alentejos fem naturparker. Söderut ruvar Monsaraz högt på sitt berg. Från restaurang Xarez terrass tycks landskapet savannartat och tidlöst, glest strösslat med träd och vinodlingar och enstaka hus.
När skuggorna börjar tänjas närmar vi oss den gyllene kusten. Kanske är den som vackrast mellan Vasco da Gamas födelsestad Sines och lilla Porto Covo. Och om man får sitta vid ett glas Monte da Ravasqueira Rosé och se solen smälta i den väldiga oceanen, så är det lätt att medge att livet trots allt har sina ljusa stunder.
Évora
Torget är hjärtat i Évora, ca 1 timme öster om Lissabon, som i sin tur är huvudstad i den fattiga, solstekta och glesbefolkade regionen Alentejo. Den är Portugals kork- och kornbod och omfattar nästan en tredjedel av landets yta. Den medeltida staden finns på världsarvslistan, och här är en del av nöjet att vandra vilse i gränderna. Praça de Giraldo är ett arkitektoniskt konstverk, men torg finns även i de minsta av de vita byarna bland Alentejos kullar. I detta offentliga vardagsrum finns kafé, restaurang, en liten fontän, kanske en turistbyrå och är antagligen ett viktigt inslag i det som lockar oss till länder som Portugal, Högre upp i staden ligger katedralen och resterna av det romerska templet. Bevarandet gäller också kulturen och sederna, det är fortfarande opassande för en kvinna att ensam gå på lokal.